Det är alldeles tyst. Inga skott hörs längre och ljudet av kulsprutan försvinner mer och mer. Syrsan spelar fridfullt till månens ljuva sken och man kan till och med höra vinden som faktiskt blåser rätt kraftigt. Men snart är det dags igen. Snart börjar offensiven och det är tid att röra sig framåt för att inta mer mark. Man kan se den röda flaggan vaja bortom kullarna vid slutet av gärdet. Alla tar upp sina olivgröna väskor och gör sig redo. De plockar försiktigt fram en patronhylsa och laddar på nytt sitt gevär med ammunitionen. Strax visar sergeanten som ligger gömd bakom några björkar inte alls långt ifrån att det är tid att avancera. Alla osäkrar sina vapen och placerar det utefter vad man har lärt sig. 6 soldater krälar längs gärdets olika positioner. På sergeantens gest skjuter var och en ifrån sin angivna plats. Snart är den röda flaggan intagen.
Jag har aldrig gått lumpen, men jag tror att pionjäråret verkligen är som den andliga lumpen. Man får lära sig om saker och ting men även träna rent praktiskt. Mina förväntningar på året var rätt höga. Jag var övertygad om att jag skulle få lära känna Gud mer, få mogna i min tro och bryta begränsningar. Jag hade räknat ut hur och på vilket sätt det skulle ske också. Blev året som jag förväntat mig? Nej. Det blev så mycket mer och helt annorlunda jämfört med hur jag hade tänkt.
Ladda: Jag har fått ammunition i form av undervisning och utmaningar som gett mig erfarenheter och blivit till ammunition som jag kommer att bära med mig resten av livet.
Sikta: Jag har fått sikta på olika områden/fiender i livet, jag vill göra upp med eller där jag vill komma vidare.
Skjuta: Jag har utvecklats på olika områden i livet. Jag har intagit flagga efter flagga, och erövrat mer och mer mark i mig själv och i livet med Gud.
Gud har gjort väldigt mycket i mitt liv under det här året. Inför pionjäråret hade jag uppfattningen att jag kände mig själv ganska bra men har fått upptäcka att det kanske inte riktigt stämde. Det är mycket Gud har visat mig under detta år. Det har även varit utmanande att vara i team och jag har till min förvåning fått upptäcka att alla inte tycker och tänker som jag. Precis som i ett militärt team, kan man inte köra sitt eget race. Man är beroende av varandra och behöver vänta in varandra. Jag har fått utforska och upptäcka ännu mer styrkan i att vara ett team.
Men om jag ska berätta en av alla de saker som Gud har gjort i mig det här året, så är det att jag har fått landa i att Gud älskar mig för den jag är och inte för det jag gör. Det är som om det finns en ny grundbotten i mitt hjärta som inte varit där tidigare. Det här året har gett mig många erfarenheter av olika slag som jag kommer att bära med mig. Många minnen och mycket undervisning som har förvandlat mig och gett mig större förståelse och uppenbarelse om saker och ting. Jag håller verkligen med det alla säger om att ett år som detta ger en grund för livet.
Varför ska andra gå detta år? Därför att det här året skapar en lättare möjlighet för Gud att få komma åt en mer än vad man kanske ger utrymme för annars och det ger en så bra grund att kunna stå på. Många områden eller tankar som kanske skakar kan få läggas på plats och man får redskap som man alltid kan ha med sig. Pionjäråret är som en språngbräda. Om man längtar efter att komma vidare i livet med Gud, men lätt blir frustrerad för man tycker det tar för långt tid, så är pionjäråret som en språngbräda som man tar sats ifrån för att sedan kunna springa ut i livet. Varje dag på pionjäråret ger Gud möjlighet att komma åt, träna och föra en vidare i sin tro.
/Sara
Jag har aldrig gått lumpen, men jag tror att pionjäråret verkligen är som den andliga lumpen. Man får lära sig om saker och ting men även träna rent praktiskt. Mina förväntningar på året var rätt höga. Jag var övertygad om att jag skulle få lära känna Gud mer, få mogna i min tro och bryta begränsningar. Jag hade räknat ut hur och på vilket sätt det skulle ske också. Blev året som jag förväntat mig? Nej. Det blev så mycket mer och helt annorlunda jämfört med hur jag hade tänkt.
Ladda: Jag har fått ammunition i form av undervisning och utmaningar som gett mig erfarenheter och blivit till ammunition som jag kommer att bära med mig resten av livet.
Sikta: Jag har fått sikta på olika områden/fiender i livet, jag vill göra upp med eller där jag vill komma vidare.
Skjuta: Jag har utvecklats på olika områden i livet. Jag har intagit flagga efter flagga, och erövrat mer och mer mark i mig själv och i livet med Gud.
Gud har gjort väldigt mycket i mitt liv under det här året. Inför pionjäråret hade jag uppfattningen att jag kände mig själv ganska bra men har fått upptäcka att det kanske inte riktigt stämde. Det är mycket Gud har visat mig under detta år. Det har även varit utmanande att vara i team och jag har till min förvåning fått upptäcka att alla inte tycker och tänker som jag. Precis som i ett militärt team, kan man inte köra sitt eget race. Man är beroende av varandra och behöver vänta in varandra. Jag har fått utforska och upptäcka ännu mer styrkan i att vara ett team.
Men om jag ska berätta en av alla de saker som Gud har gjort i mig det här året, så är det att jag har fått landa i att Gud älskar mig för den jag är och inte för det jag gör. Det är som om det finns en ny grundbotten i mitt hjärta som inte varit där tidigare. Det här året har gett mig många erfarenheter av olika slag som jag kommer att bära med mig. Många minnen och mycket undervisning som har förvandlat mig och gett mig större förståelse och uppenbarelse om saker och ting. Jag håller verkligen med det alla säger om att ett år som detta ger en grund för livet.
Varför ska andra gå detta år? Därför att det här året skapar en lättare möjlighet för Gud att få komma åt en mer än vad man kanske ger utrymme för annars och det ger en så bra grund att kunna stå på. Många områden eller tankar som kanske skakar kan få läggas på plats och man får redskap som man alltid kan ha med sig. Pionjäråret är som en språngbräda. Om man längtar efter att komma vidare i livet med Gud, men lätt blir frustrerad för man tycker det tar för långt tid, så är pionjäråret som en språngbräda som man tar sats ifrån för att sedan kunna springa ut i livet. Varje dag på pionjäråret ger Gud möjlighet att komma åt, träna och föra en vidare i sin tro.
/Sara
