Pionjäråret, det stora berget som skulle bestigas. Lite så kändes det när jag gick i högstadiet och mina syskon var pionjärer. Det var ju nästan ett måste att gå det, så kändes det då i alla fall. Men sedan när jag växte upp och gick gymnasiet så insåg jag att det var ett år som jag faktiskt behövde gå, inte för att andra tyckte eller sa det utan för min egen del. Ett år då man kunde lägga en ordentligen grund för sitt liv och rota sig fast i Gud. Så när jag gick in i det här pionjäråret så var det precis just det jag förväntade mig, att få bygga en plattform för mitt fortsatta liv.
För att komma närmare Gud och för att utvecklas måste man möta prövningar och utmaningar. Det här året har inneburit mycket sådant, allt från att vittna, ha Chapel eller bara det att verkligen ta tid med Gud hemma. Att ta tid med Gud och be är något vi verkligen har fått lära oss detta år. Varannan torsdag är vi till exempel på Västanås och får vara med på bönen för församlingen. Där har Elinor och de andra damerna visat vad bön är och hur viktig den är för att församlingen ska fortsätta framåt. Det är även på denna gård som vi har fått spendera 4 underbara pionjärveckor där man har fått stilla sig och lärt sig otroligt mycket om vad det kristna livet egentligen handlar om och hur man hör Guds röst.
Vi har fått göra en hel del missions/böneresor i Sverige och då har man verkligen fått lära sig att förtrösta på Gud. Jag minns ett tillfälle i ett eftermöte i Årjäng då Micael sa att jag skulle be för en man. Det var något som jag aldrig hade gjort förut och det är ett sådant exempel där jag fick kasta mig på Gud och bara säga det att jag klarar inte det här själv. Där och då så mötte Gud mig, jag bad för den här mannen och bönerna flöt upp naturligt inom mig och jag bad ut dem. Det är sådana erfarenheter man kan få när man går pionjäråret.
Så det här Året har blivit just det som jag förväntade mig innan det startade, det har fått lägga en solid grund i mitt liv som jag kan bygga mitt fortsatta liv utifrån. Våra ledare bukar säga det att det viktigaste för dem är att vi får tag på den personliga relationen med Jesus och att det är det som Året egentligen handlar om.
Varför ska jag gå pionjäråret då? Den tanken kanske har cirkulerat några gånger i ditt huvud. Jag skulle vilja säga att om du vill gå med Gud seriöst resten av livet så är Pionjäråret en väldigt bra startpunkt. Det är en trampolin som tar dig ut i det livet som Gud har för dig. Så om du står och velar och inte riktigt vet vad du ska välja, välj då Pionjäråret. Det är ett av de bästa valen Jag gjort.
/Frans
För att komma närmare Gud och för att utvecklas måste man möta prövningar och utmaningar. Det här året har inneburit mycket sådant, allt från att vittna, ha Chapel eller bara det att verkligen ta tid med Gud hemma. Att ta tid med Gud och be är något vi verkligen har fått lära oss detta år. Varannan torsdag är vi till exempel på Västanås och får vara med på bönen för församlingen. Där har Elinor och de andra damerna visat vad bön är och hur viktig den är för att församlingen ska fortsätta framåt. Det är även på denna gård som vi har fått spendera 4 underbara pionjärveckor där man har fått stilla sig och lärt sig otroligt mycket om vad det kristna livet egentligen handlar om och hur man hör Guds röst.
Vi har fått göra en hel del missions/böneresor i Sverige och då har man verkligen fått lära sig att förtrösta på Gud. Jag minns ett tillfälle i ett eftermöte i Årjäng då Micael sa att jag skulle be för en man. Det var något som jag aldrig hade gjort förut och det är ett sådant exempel där jag fick kasta mig på Gud och bara säga det att jag klarar inte det här själv. Där och då så mötte Gud mig, jag bad för den här mannen och bönerna flöt upp naturligt inom mig och jag bad ut dem. Det är sådana erfarenheter man kan få när man går pionjäråret.
Så det här Året har blivit just det som jag förväntade mig innan det startade, det har fått lägga en solid grund i mitt liv som jag kan bygga mitt fortsatta liv utifrån. Våra ledare bukar säga det att det viktigaste för dem är att vi får tag på den personliga relationen med Jesus och att det är det som Året egentligen handlar om.
Varför ska jag gå pionjäråret då? Den tanken kanske har cirkulerat några gånger i ditt huvud. Jag skulle vilja säga att om du vill gå med Gud seriöst resten av livet så är Pionjäråret en väldigt bra startpunkt. Det är en trampolin som tar dig ut i det livet som Gud har för dig. Så om du står och velar och inte riktigt vet vad du ska välja, välj då Pionjäråret. Det är ett av de bästa valen Jag gjort.
/Frans
